en utvei

 

"det finnes en språklig utvei. kimen til en historie ligger i det utålelige, et poeng, eller en tanke."

 
"tredje person entall", vigdis hjorth, 2008
 
01.01.2017 kl. 21:24

pilegrimsår

 

i motsetning til overflatetenkningen en kan finne i vesten (norge), også blant terapeuter og andre som forteller oss hvordan vi skal tenke, tillater den japanske forfatteren haruki murakami oss å ha en fortid. han viser i "den fargeløse tsukuru tazaki og hans pilegrimsår" at noen ganger kan en behøve å gå tilbake og finne ut av fortiden for å bearbeide mentale blokkeringer som står i veien for framtiden. at sår i fortiden for eksempel kan gjøre at en er redd for å gi seg hen til et annet menneske.

her får en to dager til å slikke sine sår før en sparkes ut på sjekkemarkedet igjen. eller ett sørgeår hvis noen er døde. helst skal vi videre før vi har kjent etter og funnet ut hva som har skjedd. for vi eksisterer bare i nåtiden; fortiden og framtiden betyr ikke noe. smak på rosinen din, du! lettvekter-asiafilosofi.

 

 

murakamis bøker handler om det som er helt naturlig i livet (og litt til), men som i oljenorge/ stavanger framstilles som merkelig. slikt har en outsourcet til spesielle mennesker (les: pasienter), eller yrkesgrupper som terapeuter og kunstnere. så slipper vanlige folk å befatte seg med det.

haruki murakamis verden er litt større. den har rom for fortid, nåtid, framtid, fantasi, drøm, refleksjoner, dialog, intuisjon, analyser, filosofi, humor, blomstrende bilder og opplevelser. den er ikke ironisk.

ps. dette er ikke en spesielt flink og velskrevet tekst. men den handler om noe jeg hadde lyst til å dele. det gjorde godt å få sagt det.

 

 

(ikke min katt, men linn sin)

http://www.denharjeglest.com/2015/07/h-murakami-fargelse-og-hans-pilegrimsar.html

 

sist redigert: kl.11.22 16.12.16 

 

02.12.2016 kl. 23:18

härligt uttryck

 

tassigt

 

28.11.2015 kl. 19:39

fina uttryck I

 

ömfotig

 

12.10.2015 kl. 15:49

iae

 

"why do so many galleries use such pompous, overblown prose to describe their exhibits?

well, there's now a name for it: international art english."

 

- pompous paradoxes and plagues of adverbs, endless sentences and strained rebellious poses

- it's purest form: the gallery press release

- more rather than fewer words

 

andy beckett, "a users guide to artspeak", the guardian, 27.01.2013

 

13.09.2015 kl. 20:39

på jæren

 

når eg he torv i skuden, tobak i dåsen, og Bibelen i hydlå - då he eg livet!

 

gammelt jæruttrykk som farfar pleide å deklamere

 

 

 

 

 

07.09.2015 kl. 15:10

kultur, turism och utbildning

i vår nejd är vi bra på att hitta nya lösningar men dåliga på att samverka och skapa långsiktiga helheter, skriver sören lillkung som föreslår att kultur, turism och utbildning samlas både virtuellt och fysiskt.

 

vid ett seminarium gällande nyskriven musikteater, arrangerat av helsingfors musikfestspel i augusti, framkom det i många talturer en beundran över den vitalitet och handlingskraft konst- och musiklivet vid österbottens västkust uppvisar.

"man gör istället för att tala" var bland annat ett citat. regionerna kring jakobstad och karleby genererar ny musikteater, livskraftiga utbildningar på tre stadier i konst och musik samt mångsidiga och vitala kulturutbildningar inom det fria bildningsväsendet. lägg därtill all den kulturverksamhet som sker på gräsrotsnivå så blir helhetsbilden imponerande.

ta vara på farten vi har

vi har helt enkelt ett momentum just nu i vår nejd som vi knappast själva riktigt är medvetna om. när övriga delar av landet lägger ned konst- och kulturutbildningar så fortsätter vi på västkusten envetet att utveckla och hitta nya vägar för att kunna bibehålla den värdefulla utbildningsmässiga mångfald vi idag har.

när många väljer att minska eller till och med avsluta offentligt stödda orkestrar så kan västkusten fortsättningsvis njuta av mellersta österbottens kammarorkester i karleby. vår rika folkmusiktradition skapar plattform för landets främsta barockmusikutbildning i jakobstad, medan konstutbildningarna står i beråd att skapa kreativa miljöer.

ny opera i stället för populism

när de flesta teaterhus och operainstitutioner väljer att företrädelsevis framföra säkra kassasuccéer som ofta närmar sig spekulation och ren populism så kan västkusten ta del av nyskriven opera. samtidigt skapas nyskriven musikteater ofta med ungdomar i centrum.

våra sommarteatrar, såväl som våra professionella teatrar, väljer glädjande ofta att framföra nyskrivna pjäser. schaumansalen, i nybyggda campus allegro innebär att regionen äntligen har en konsertsal av toppklass och nu bör även galleriverksamheten utveckla hållbara lösningar.

problemet är att varje momentum är förgängligt. det gäller att gripa ögonblicket innan det är för sent. vi, alla som verkar och brinner för vår vackra västkust, borde därför först upptäcka för att sedan till alla delar ta vara på det kulturella och konstnärliga zenit vi just nu befinner oss i.

bra på att ta tag, dåliga på att samverka

tyvärr sker det här bara delvis. lika bra som vår nejd är på att hitta nya lösningar, spotta i händerna och ta tag i saker, lika dåliga är vi på att samverka för att skapa en långsiktigt hållbar helhet. en helhet som alla inom en stor radie har tillgång till och som erbjuder det vi inte visste att vi ville ha. en miljö som skapar verklig tillväxt på alla plan och där människor från alla världens hörn är välkomna.

vi lever i en värld där alla längre inte kan ha allt. vi måste, genom forum för samverkan, utveckla en plattform där vi kompletterar vårt trygga, lokala tänkande med ett öppet helhetstänkande.

ny strategi under arbete

en visionär strategi utarbetas just nu i syfte att skapa en helhet som i bästa fall överbygger föråldrade språk- och kulturgränser. strategin manar till att kultur, turism och utbildning snarast borde samlas i en regionalt överbyggande, fysisk och virtuell miljö där koordinering sker för att undvika resursödande överlappning.

för att få mera måste vi även vara villiga att avstå något. vi håller, med österbottnisk envishet, fast vid det vi redan har. radien för utbudet begränsar tyvärr ofta innehållet. en begränsning vi kunde bli av med genom samverkan.

låt oss utveckla lokala specialiteter som omgivningen absolut vill ta del av om än det kräver en viss logistisk insats. då skulle dessa specialiteter även ges resurser till att omformas och förnyas så att smaken kunde bestå och förädlas.

mångfald framom enfald - vishet framom envishet - kvalitet framom kvantitet. momentet blir permanent och delarna bildar en helhet. grip ögonblicket.

sören lillkung, enhetschef vid yrkeshögskolan novia

 

http://svenska.yle.fi/artikel/2015/08/29/soren-lillkung-fanga-ogonblicket

 

29.08.2015 kl. 21:48

future legends nordic

 

 

"kiva!", brodericollage, 105 x 150 cm, 2013:

 

 

 

"se vad som händer!", installation, mixed media, 2014:

 

yllegarnshäst

 

den glada sidan...

... och den arga sidan.

 

under produktion...

... och efter.

 

 

cirkushästar:

 

 

projektbeskrivning för "kiva!":

med brodericollagen "kiva!" har jag försökt skildra min resa från norge via sverige till finland, och de internationella, nationella og lokala aspekten vid det.

jag har också tagit utgångspunkt i mina första intryck av kultur og traditioner i finland, inkluderad de lokale upplevelserna av jakobstad/ pietarsaari, staden jag studerar i. bland annat har jag använt fragment av två dikt jag har skrivit.

de gamle broderierna har jeg köpt på loppis. projektet blev en möjlighet för mig att hämta fram gamla färdigheter från min barndom. jag har sydd i hop alla tygbiterna, og broderad på dem.

det jeg framhäver från finland är bl.a. matlagning og hushållning. hur en har levd under enkla villkår och arbetat hårt. anspråkslöshet är viktigt tillsammans med hantverktraditioner, där en har använt de ressurserna som har varit tillgängliga. kontakt med naturen är också väsentligt. och det magiska, - myter og berättningar.

jag har broderad de första orden jag lärde på finska då jeg var liten (räkna till sex). dessa orden var med på å ge mig en mystisk bild av ett land jag en gång ville besöka. jag har också dragit fram enskilda bokstäver vid att brodera runt dem: bokstäverna som ingår i ordet "norge", "sverige" och "finland" med färger från varje lands respektiva flaggor.

lapptäcket ska hängas med klädnypor av trä på ett hampasnöre. så man har gjort i många generationer för att törka kläderna.

"kiva!" betyder trevligt på finska, och användas också som en finlandism (uttryck lånad från finska) på finlandsvenska.

 

 

projektbeskrivning för "se vad som händer!":

hästarna är grova träfigurar som är utgångspunkt för dalahästerna. figurerna blir gjorda i fabrik. så delas de ut till hantverkare som ska finskära och måla dem. jag fick tag på några från en kompis som studerade på skolan innan mig. hon har en pojkvän från dalarna, och hans far hade hundra sådana träfigurer han inte behövde. hon delade ut dem till folk med utmaningen att göra något med dem.

jag tyckte slagordet jag fick med mig från gerlesborgsskolan bohuslän var ett naturligt utgångspunkt: "se vad som händer!" jag bestämde mig för att täcka dem med olika material som jag hade till hands. bland annat trasor för trasmattor hittat på loppis. färgerna i trasorna påminner om färgerna på de målade dalahästerna. de säljs som souvenirer och representerar något av det mest typiska för sverige. mattrasor och yllegarn är traditionella material på samma sättet som dalahästerna representerar det traditionella.

min teknik gick ut på att täcka träfigurerna fullständigt med trasor eller garn, och försöka inte använda mig av något annat än själva materialen. det kunde vara en utmaning att fästa materialet på de olika formerna på hästen. den slutliga formen varierade också ut i från vilken ände jag började i.

jag har också tecknat med tuschpennor. en häst har fått en glad sida och en arg sida. två andra har jag täckt med chokladpapper. dockor jag har köpt på loppis bland annat för ett samiskt projekt kan få rida på hästerna.

jag har sex hästar tillsammans.

 

22.08.2015 kl. 20:01

har du poeng?

 

jeg har merket at på ulike plasser er det noen underlige uttrykk som går igjen på folkemunne.

for flere år siden traff jeg en kunstner fra haugesund på et seminar i stavanger. han fortalte at i kunstmiljøet i haugesund er det vanlig å spørre hverandre: "har du poeng?" altså - har du nok poeng eller holder du på å samle opp nok til å bli medlem av den lokale foreningen av nbk, norske billedkunstnere? det komiske var at først blir jeg fortalt om dette lokale fenomenet av en kunstner derfra som selv ler av det. en tid etter chatter jeg så med en person fra det samme miljøet i haugesund. han lurer på min posisjon som kunstner etter som jeg har mange kunstkontakter på nettet. - les cv'en på hjemmesiden min, svarer jeg. men han gir seg ikke så lett. hadde jeg poeng? ville han vite.

jeg koser meg når kartet stemmer så godt med terrenget. det er som å leve i andeby! som da jeg for mange år siden så folk på krykker og andre syke stå i en lang kø på fortauet utenfor stavanger sykehus. det var jo tatt rett ut fra donald-bladene! enklere og mer illustrativt kan det vel knapt bli.

jeg kommer ikke her til å avsløre hvor mange poeng jeg har, men heller fortelle om et uttrykk fra en annen småby i rogaland, nemlig egersund. der har jeg to ganger i sommer hørt at en har snakket om "å få det til".

i det første tilfellet var det felles kamerater som i følge personen som sa det hadde "fått det til". at en enten hadde funnet seg en partner, hadde mange venner, bodde et fint sted, hadde en jobb der en tjente mye penger, eller på andre måter sett fra utsiden levde et "vellykket" og bra liv. i og med at det er felles venner kan jeg delvis etterprøve om dette stemmer i praksis. jeg vet at de det gjelder ikke nødvendigvis har det så problemfritt som det er fristende å fantasere seg fram til.

i det neste tilfellet var det snakk om å etablere seg i egersund, for ikke å si bli integrert i den lille byen med de mange rare oppfatningene om hvordan en skal leve og være.

felles var bruken av begrepet "å få det til" om det å skape seg gode liv.

det som slår meg med historiene fra haugesund og egersund er hvordan faste begrep - som også eksisterer andre steder uten samme lokale klang - blir brukt om å oppnå status i et lite miljø eller en småby. når en hører det utenifra får det hele et komisk skjær. og om det er noe jeg får lyst til å le hånlig av så er det jaget etter status, og hvor lett en lurer andre ved å ikle seg et skinn av vellykkethet. dette jaget får ulike uttrykk på forskjellige små og store plasser, men blir ekstra tydelig i et lite miljø. hvis en ser det litt utenifra og ler av det, tror jeg det mister litt av sin magi.

 

15.08.2015 kl. 15:19

the art library at rogaland kunstsenter (art center)

 

these days i am an international intern related to my studies in fine arts at the university of novia, finland. earlier i have been to tomma rum (empty spaces) in sweden, summer of 2013, den norske bokbyen i fjærland (the norwegian book town in fjærland), summer of 2014, gerlesborgsskolan bohuslän, the fine arts school i went to in sweden (before i moved to finland), spring 2015.

now i am situated at rogaland kunstsenter. in addition to working in the art library, i have assisted artists as a "cultural translator", showing them how to get what they need for their projects. also i am joining other things happening in and associated to the center. my aim is to get more experience in library work (one of my interests that i include in my art work), understanding more of how the place is organised, and networking. i love to meet new people and learn more.

by permission i will here publish an interview with the leader of rogaland kunstsenter, geir haraldseth about the art library. it is placed in the top floor of the brick house at nytorget, stavanger. a really nice room that i these days call "my office". :)

it is also used as a short-term working place for artists, and for performances, lectures and other meetings open for the public.

i really hope more people will use this library and look into the many interesting books, magazines and films. a lot of the material you find in the collection is not easy to find elsewhere.

* * *

KUNSTBIBLIOTEKET PÅ ROGALAND KUNSTSENTER

The Art Library at Rogaland Kunstsenter

Photo by Anna Tuvike

 

The new art library, established in 2013 in the upper floor of Rogaland Kunstsenter, is open every day and offers a wide range of special editions and exhibition catalogs from around the globe as well as an extensive selection of art theory, artist monographs and journals. CAS editor Marte Danielsen Jølbo met with director Geir Haraldseth to talk about the library this summer. The interview is in Norwegian only but to learn more about the library and Rogaland Kunstsenter, visit their profile here: http://contemporaryartstavanger.no/rogalandkunstsenter

---

Da Geir Haraldseth startet som daglig leder og kurator for Rogaland Kunstsenter (RKS) i 2012 var et av de første prosjektene han gikk i gang med å etablere et spesialisert kunstbibliotek i kunstsenterets øverste etasje. Basert på hans private samling av utstillingskataloger, magasiner, monografier, dvd’er, særutgaver, og kunstnerbøker åpnet biblioteket dørene sommeren 2013 etter mye dugnadsarbeid. Arbeidet med biblioteket er enda ikke ferdig, og det jobbes fremdeles med å katalogisere innholdet som stadig vokser ettersom det kommer inn lass med bøker som har stått lagret i ulike byer siden 90-tallet. Haraldseths samling har et fokus på publikasjoner fra landene han har bodd og jobbet i de siste tiårene, hovedsakelig USA, Brasil, Norge og Europa, og vil etter hvert bli supplert av kunstsenterets bøker som i større grad fokuserer på regional og nasjonal kunst, samt kunsthåndverk. I løpet av det første året har biblioteket også blitt brukt til en rekke arrangementer – fra bok- og magasinlanseringer til performance, kunstnerpresentasjoner, møter og workshops. Biblioteket er åpent hver dag og kan benyttes av alle.

Fra høsten 2014 vil kunstsenteret starte et ”Månedens bok”-prosjekt hvor Anna Tuvike, som har hatt praksisplass på RKS det siste halvåret, vil velge ut én bok, en tematikk eller et forlag som utstilles hver måned. Bokutstillingene vil i tillegg til å sette fokus på enkelte kunstnerskap, spesifikke historiske utstillinger eller tematikker knyttet til kunst og livsstil, også fokusere på boken som objekt – objekter som kan befinne seg i en flytende overgang mellom å være bok og kunstverk. Når opphører boken å være bok og når starter det å være kunstverk? CAS vil også omtale månedens bok på sine sider og reflektere over aktuelle spørsmål som spinner ut fra utstillingenes tematikker. Slik vil man få et innblikk i hva som finnes i bibliotekets hyller.
 

Jeg møtte Geir til en samtale om biblioteket i midten av juli:
 

Marte Danielsen Jølbo: Kan du først fortelle litt om bakgrunnen for boksamlingen og etableringen av biblioteket? Hva slags type bøker og publikasjoner kan man finne der?

Geir Haraldseth: Jeg begynte å samle bøker rundt 1996 da jeg jobbet på Museet for Samtidskunst som sivilarbeider. Jeg delte tiden mellom formidlingsavdelingen, som også hadde ansvar for den fantastiske bokhandelen Inger Christensen hadde bygget opp, og biblioteket. Jeg begynte å få en god oversikt over kunstpublikasjoner og samlingen besto på den tiden av egne innkjøp, dubletter fra biblioteket og salgsbøker fra bokhandelen. Så dro jeg til London, og mens jeg studerte jobbet jeg på biblioteket på Central St. Martins hvor jeg fikk tilgang på enda flere bøker, samt hadde oppgaver som gjaldt innkjøp til biblioteket. Tilbake i Norge tok jeg over bokhandelen på Museet for Samtidskunst i 2002 og drev den frem til 2004. Den bokhandelen la museet ned etter hvert, men fire av de ansatte startet Torpedo, som nå er en utrolig viktig del av kunstbokfeltet i Norge.

Jeg begynte å samle for min egen del, men etter hvert ble det noe som jeg tenkte kunne være nyttig for andre. Særlig med tanke på kuratorkunnskap. Jeg ønsket å etablere et kuratorbibliotek med hovedvekt på utstillingskataloger, biennalekataloger og bøker og ting som man kanskje ikke så lett får tak i på nett. Jeg synes det er interessant å se på hva slags kunnskap man kan erverve på internett og hva slags kunnskap man kan få når man blar gjennom en bok. Det er to veldig ulike måter å gjøre research på. I biblioteket er det derfor hovedfokus på utstillingskataloger, tidsskrifter og publikasjoner med små opplag eller fra steder man kanskje ikke har så lett tilgang på i Stavanger. Jeg prøver å plukke opp det som er interessant innenfor samtidskunst i forhold til mine interesser, og slik sett er det en ganske personlig samling med mye som handler om livsstil og hvordan kunst på mange måter er en luksusvare.

 

MDJ: Hvordan kommer disse interessene konkret til utrykk i biblioteket?

GH: Vi har forsøkt å dele opp innholdet i forhold til hva som er fokus for programmet på RKS, og siden vi jobber mye med kollektiver og samarbeid i min periode har vi også jobbet med det i biblioteket. Jeg er interessert i kollektiver da de ofte representerer en annen måte å jobbe på enn enkeltkunstnere, og de har ofte et annet motiv for å lage kunst, gjerne for å kommentere på endringer i samfunnet. Kollektivene har ofte et begrenset tidsperspektiv og et fragmentert arkiv. Kunstnerkollektiver som Gelitin, Group Material, General Idea, Bernadette Corporation, Reena Spaulings, Institutt for Farge, Parallellaksjonen og HAiK er noen internasjonale og norske kollektiver som er interessante å se på, samt Localmotives som holdt på her i området. Jeg er også interessert i performance, så prøver å samle på det også, og jeg prøver å gå utenom de store museumskatalogene for de kan man ofte finne lett selv. Da er det heller mindre steder, som på mange måter fungerer som kollektiv, eller litt eldre utstillingskataloger fra institusjoner som New Museum, Whitney og ICA i London som er interessante.

 

MDJ: Er det da kataloger fra kollektivenes prosjekter? Hva finnes det på biblioteket?

GH: Det er kataloger, kunstnerbøker men også editions, den type ting. Gelitin for eksempel gjør veldig mange editions i bokform. I biblioteket har vi blant annet en ’flip-book’ fra prosjektet deres på Venezia-biennalen i 2011, en rar pappboks med en dvd inni, og en publikasjon om et kunstprosjekt de gjennomførte i World Trade Center hvor de var på et residency i 2000. Det er ganske interessant for det er en katalog som er vanskelig å finne nå, og som har en ganske unik posisjon historisk sett. En ting er at den ble produsert i et lite opplag fordi den er en kunstbok, men en annen ting er at World Trade Center og sikkerhetsselskapet som jobbet der benekter at verket fantes. Dette fordi Gelitin smuglet inn materialer i klærne sine for å bygge en balkong i 92.etasje i WTC. De fikk det til ved å fjerne et vindu, og bygget opp balkongen med ballast inne, slik at de kunne stå ute på balkongen. De har gjort flere prosjekter som er ganske ville, men forskjellen denne gangen var at de gjordet det mens de var på et residency i WTC, nesten på toppen av WTC, og at WTC like etterpå ble utsatt for terrorangrepet i 2001 og ikke eksisterer lenger. Det er nå mytologisert på en helt annen måte enn bare et senter for næring og kapital.

 

MDJ: Jeg tenker at dette er en av styrkene til biblioteket – at man kan finne ting og bøker man mest sannsynlig ikke hadde kommet over tilfeldig på internett. Samtidig som man har en taktil fornemmelse for tingene – man blar gjennom, bretter ut, åpner bokser og ser på ting. Det er en fysisk erfaring, og som du sier – en annen måte å gjøre research på som ikke bare henvender seg til intellektet.

GH: Det er også viktig å påpeke at biblioteket har sine åpenbare begrensninger. Det er ikke så stort utvalg, og det har ikke så stor bredde som et generalisert kunstbibliotek har. Det kan kanskje sees som både et minus og et pluss. Man har tilgang til veldig mye materiale, men det er mer spesifisert enn på et større bibliotek. Men jeg tror det er en ganske god samling som består av cirka 50/50 med magasiner og bøker. Magasinene blir en form for tidskapsel og representerer en industri i stor forandring. Allikevel synes jeg mange livsstilsmagasiner forteller mye om kunsten. Man kan for eksempel få et innblikk i hva som skjedde tidlig på 2000-tallet ved å bla i et kunstmagasin og så sammenligne det med hva et magasin som britiske The Face fokuserte på. I biblioteket får man se dette side om side. Det var i The Face at jeg først leste om Tracey Emin, noe som fikk meg til å oppsøke galleriet hennes, som hun drev selv i Waterloo, klatre inn i teltet hennes og høre på henne mens hun solgte kunst til noen japanske samlere.

 

MDJ: Hvordan har biblioteket blitt brukt frem til nå? Og hva håper du for fremtiden?

GH: Biblioteket har blitt brukt ganske mye, men det har for det meste vært til formidling, foredrag, workshops etc. Ikke så mye studier. Det er noen få som sitter der oppe og leser, men jeg håper at folk begynner å bruke det mer. Både studerende og andre interesserte, men også særlig kunstnerne i byen – det er jo dem Rogaland Kunstsenter hovedsakelig jobber for. Vi katalogiserer for tiden alt innholdet som vil bli tilgjengelig gjennom en app. Tanken er at vi kan dele appen eksternt både på nettsiden vår og på Stavanger Biblioteks hjemmesider. Da kan de ansatte der også kunne henvise til denne spesifikke tjenesten i Stavanger som fokuserer på samtidskunst etter 1960.

MDJ: Hvordan ser du for deg framtiden til biblioteket i og med at det også er din private samling? Kommer biblioteket til å være der også etter du er ferdig i din åremålsstilling på Rogaland Kunstsenter?  

GH: Biblioteket kommer til å være der ja. Jeg har laget en langvarig deponeringsavtale med RKS, som betyr at så lenge de vil ha bibliotek så har de bøkene. Hvis de flytter eller ikke prioriterer biblioteket så kan jeg ta bøkene tilbake, men ideen med samlingen er jo at den skal være offentlig på et eller annet vis.


Kunstbibliotekets åpningstider er
Man-Fre kl. 10-15
Lør-Søn kl. 12-16
(utover dette etter avtale)


New books for the library, 2013

Image courtesy of Rogaland Kunstsenter

 

04.08.2015 kl. 17:47

förtryck

 

att undanskjuta åsikter kan också vara en form för förtryck.

 

27.07.2015 kl. 21:27

semikolon

 

;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;

 

project semicolon:

 

 

http://www.aftenposten.no/kultur/Derfor-har-tusenvis-av-mennesker-tatovert-et-semikolon-pa-kroppen-8103709.html

http://www.projectsemicolon.com/

 

;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;

 

semikolon som queersymbol?

 

 

http://www.dn.se/kultur-noje/jonas-thente-det-500-ar-gamla-semikolonet-ar-ett-queert-tecken/

 

27.07.2015 kl. 20:52

det finlandssvenske flagget

15.07.2015 kl. 22:08

på linjene, ikke mellom

 

alt i en bok står på linjene.

det er ingenting mellom dem.

 

- per petterson

 

10.07.2015 kl. 18:15

janina - finsk utvekslingsstudent i norge

 

28.08.2014 Utvekslingselever og dannelsesreiser
28. august 2014 15.03
Dersom du hadde hatt et ledig rom, ville du da ha tatt i mot en fremmed tenåring og latt henne bo der gratis i et helt år? Hvis du svarer nei på dette spørsmålet, så er du ikke alene. Vi nordmenn sender skoleelever på utveksling til fjerne himmelstrøk som aldri før, og får dem innlosjert på steder der de skal være en del av familien - men for ungdommer som gjerne vil til Norge er det vanskelig å skaffe nok vertsfamilier. Hvorfor er det sånn?

Media-filer
http://nrk_ekko_-_et_aktuelt_samfunnsprogram_2014-0828-0103_6354482791.mp3 (iTunes Document, 27.1 MB)

 

18.06.2015 Janina - utvekslingsstudent etter et år i Norge
18. juni 2015 13.18
Det er forsommer og utvekslingsstudentene drar tilbake til hjemlandene sine. Et år i Norge er over etter at vi møtte finske Janina i høst. Hvordan har hun hatt det i Norge dette skoleåret? Reporter: Kirsti Kraft

Media-filer
http://NRKLT65568_168DC5B141E74ECCBD603563F24C1648.MP3 (iTunes Document, 21.4 MB)

 

10.07.2015 kl. 00:32